Jag klarade det!!
Hej!
Väskorna är packade och taxin är bokad. Imorgon klockan åtta på morgonen blir jag och Sofia hämtade och skjutsade till JFK. Nu har jag varit här i 381 dagar och det är fortfarande det bästa jag gjort i mitt liv. Jag kan inte förstå att jag ska lämna denna familj som jag bott hos i ett år. En familj som gjort allt för mig, som har funnits där när jag behövt dom som mest. Jag kommer sakna dom så otroligt mycket. Hur kommer min vardag se ut utan pojkarna? Det kommer bli så annorlunda men förhoppningsvis bra, såklart. Det känns iallafall som jag är mer redo att lämna nu än för två veckor sen. Jag behövde resemånaden och att deras nya aupair kom hit innan jag åkte. Jag behövde spendera två nätter i gästrummet och inte mitt rum uppe på vinden för att verkligen veta att detta är slutet. Det känns bra nu. Jag har turen att i stort sett alla vänner härifrån också åker hem eller redan är hemma. Förutom Linn då, henne kommer jag få längta efter ett tag. Lisa också kanske, men för min egen skull så hoppas jag hon kommer hem nu, min lilla göteborgare.
Det är så otroligt svårt att förklara hur man känner efter året. Bara personer som bott utomlands kan förstå. Skräcken inför att komma hem och inte trivas och så vidare. Sen att man kommer ligga efter i allt skvaller och nyheter och inte tala om hur man tänker och skriver. Innan jag åkte hit skrattade jag åt Ylva i PH för att hon mixade så mycket svenska med engelska men det är precis så vi alla pratar här. Jag kommer sakna att prata engelska om dagarna. Jag ska inte börja skriva allt jag kommer sakna, det är alldeles för mycket och helt fel sak att fokusera på just nu. I detta läge försöker jag se positivt och tänka på allt där hemma som jag faktiskt längtat efter. Äntligen kommer jag kunna äta svensk pizza, skagenröra (cravat i över ett halvår) och svensk mjölk. Krama om farmor och farfar. Träffa mina bröder, mina föräldrar. Mina vänner. Det finns saker att se fram emot.
Det har varit ett så galet år! Jag har hunnit uppleva så himla mycket, är tacksam för varje sekund! Med alla mina vänner. Vad hade jag gjort utan er? Jag firade mitt första varma nyår i Miami med bästa Lisa och Jennifer. Jag har åkt skidor för första gången. Jag har sett Eminem!! Jag har suttit i VÄNNER soffan, besökt O.C fiket, festat i NYC, sprungit till tunnelbanan, druckit alldeles för mycket kaffe. Och det allra viktigaste så har jag fått vänner för livet. Det är verkligen en liten egen bubbla vi auparier lever i. Vi har flytt från verkligheten ett tag och nu ska man snabbt kastas tillbaka och det skrämmer nog oss alla. Det är så många beslut som ska fattas nu. På så kort tid. På andra sidan jorden. Men det ska nog gå, har man klarat detta klarar man nog av att bestämma vad man härnäst ska göra.
Tack för detta år, nästa gång jag skriver befinner jag mig troligtvis på svensk mark.
HÖRS